Flickvän vill inte komma över

Den här jävla umgängeskulturen.

2020.08.14 12:18 OnkelMickwald Den här jävla umgängeskulturen.

Folk är så jävla insulära (för att använda en anglicism). Man har EN krets med vänner (eller flera, men blandar dem aldrig.) I sommar har jag hamnat i limbot som ligger mellan flera umgängeskretsar som vägrar blanda sig, inte för att de inte gillar varandra, men p.g.a. den där svenska vaga molande rädslan att "det ska bli stelt." Ingen kommer med förslag till mig, för default-kretsen för de flesta under sommaren sommaren är familjen och/eller respektive. Well, mina föräldrar är i riskgruppen för covid, och mina bröder har jag svårt att komma överens med.
Så jag har inte kommit ut i sommar.
Jag hör av mig till kompisar men nej, den är i stugan, nej, den är i flickvännens/pojkvännens stuga. Ingen kommer med ett konkret förslag eller motförslag, bara ett vagt löfte att "vi kan hitta på något om x veckor" som personen i fråga aldrig följer upp, och när JAG följer upp möts det oftast med fesljummen entusiasm eller så har människan TYVÄRR planerat in något annat.
Jag hade själv flickvän fram till förra månaden, men hon orkade aldrig ses för hon umgicks hellre med sin mamma. Hon hade heller inga pengar (pga legitim anledning, no shade) och VÄGRADE att jag bjöd, så man kunde ju inte göra så jävla mycket. Gjorde slut tack och lov.
Har haft en roomie också men hon vägrar gå ut för hon skriver också uppsats och då känner hon att hon måste vara inne 24/7, hon går aldrig ut.
Jag har jobbat och skrivit uppsats hela sommaren så jag har haft lite tid för att planera grejer, vill gärna hitta på saker över en dag när jag har ledigt, men folk har oftast planerat upp grejer 3 veckor i förväg.
Värsta är när folk säger "mEn HiTtA pÅ nÅgOt SjäLv Då!??!?" Varför är konceptet "vill kunna hänga med random grupp vänner" så JÄVLA främmande för folk i det här förbannade jävla autistlandet? Är så in i helvete jävla irriterad.
Hade det varit så att jag var hatad hade jag kunnat acceptera det här mer, men detta är människor som gärna hänger med mig i högskolan när allt bara "flyter på", men så fort det krävs det minsta eget socialt initiativ försvinner de, och jag slår vad om att det är sådana människor som kommer undra "vart tog alla vänner vägen!?" om 3 år när de skaffat jobb och bara umgås med sambon och kanske svärföräldrarna.
submitted by OnkelMickwald to swedishproblems [link] [comments]


2019.10.19 03:12 Heikendahl Hur ska man få tag på ett svenskt personnummer som en Sydamerikan som studerar i Sverige?

Hej! först och främst, ledsen för titeln, visste ej hur jag skulle formera den riktigt. Också en lång text så ursäktar för det. Men nu till saken!
Så min flickvän är uppväxt i Sydamerika och har vart lite världen över för att studera men har nu landat i Sverige för cirka två månader sedan, och har sedan september börjar sin första termin på högskolan. Hon läser en treårsutbilding.
Hon har även ett polskt pass vilket gör att hon kan studera gratis här istället för att betala högskolans kostnader på över 100.000 kr per år. Men detta sätter henne i en liten prikär situation. Hon kommer då in i landet utan visa och har sina första 90 dagar som hon får stanna som vilken annan nisse får. Men hon måste få tag på ett personnummer för att få stanna längre. Hon har skolintyg men har problem med sjukförsäkringen vilket är ett måste. Så det finns en europeisk sjukförsäkring som hade funkat men hon har inte tillgång till den då hon faktiskt inte bott eller känner någon i Polen. Därav måste hon skaffa en privat försäkring som täcker minst 10 mjkr och en jädrans massa trams. Hon har nu ansökt med en försäkring som täcker upp till 80 mjkr och allting man kan tänka sig, t.om. kinesisk herbal medicin.
Men Skatteverket som har han om detta säger i sina beskrivningar att försäkringen måste täcka fertillitetsinbegrepp och skönhetsbehandlingar. Och då tänker jag så här, inte ens vi svenskar har detta och hur i tusan hittar man en försäkring som täcker ifall man vill spruta in Botox i läpparna? Hur kan ha ett sådan krav av någon som vill komma hit och studera?
Man pratar med Skatteverket om och om igen och alla säger olika, ingen har koll och tjejen håller på att flyga i taket då hon är bombsäker att hon kommer få problem med staten ifall om hon vill lämna landet och åka hem under sommarlovet tex.
Ledsen för detta långa inlägget men är det någon här som har en aning om hur saker och ting fungerar? Jag är mycket villig att svara på relevanta frågor men tror jag fick med det viktigaste iaf. Om du läst hit, tack så mycket och ha en bra dag!
submitted by Heikendahl to sweden [link] [comments]


2019.07.14 11:40 pehrs En liten guide i 10 steg för att må riktigt riktigt dåligt

Känner du att du börjar må lite bra så här i sommartider? Att livet känns lite lättare än vanligt? Oroa dig inte, du har nog bara råkat få lite endorfiner i onödan. Det är lätt hänt på sommaren. Därför kommer här en guide i 10 steg till hur du säkerställer att du blir passiviserad och mår riktigt riktigt dåligt lagom till att hösten och mörkret smyger in.

Steg 1: Minimera fysisk aktivitet
Se till att du rör dig så absolut lite som möjligt. Bästa är om du kan hålla dig till din säng. Sov, ät, arbeta och ha din fritid i sängen. Fysisk aktivitet triggar igång belöningssystemet i hjärnan. Så lite som 5 minuters promenad ökar välbefinnande i upp till ett dygn. Uber Eat finns för att du skall slippa det.

Steg 2: Sov som en skiftarbetare
Se till att förskjuta sömnen flera timmar varje natt. Bäst är om du kan sova över stora delar av dygnets ljusa timmar, och vara aktiv på natten, för då får du också möjlighet att slåss med hormonet melatonin som försöker synka din sömn till dygnet. Störd sömn leder till en stor mängd hälsoproblem, och tröttheten hindrar dig effektivt från att göra saker.

Steg 3: Ta inte hand om din kropp
Ät bara mat med stora mängder socker och fett, helst snabbmat eller frysmat. Anpassa inte maten efter din fysiska aktivitet. Undvik grönsaker och frukt. Genom att inte vara fysisk aktiv, sova på udda tidpunkter, och äta obalanserat, så kommer du få hälsoproblem. Se till att de inte behandlas. Låt mindre krämpor vara en ursäkt för att undvika allt.

Steg 4: Gör dig av med dina vänner
Ställ extremt höga krav på dina vänner och släktingar. Se till att alla relationer enbart sker på dina villkor. Om någon bjuder på något, ställ krav. Bjud aldrig själv på något, utan att ha säkerställt att du får saker i gengäld. Detta kommer effektivt slå sönder relationer som skulle kunna ge dig stöd. Skaffa absolut inte en hobby som ger naturlig kontakt med andra likasinnade. Pojk- eller Flickvän skall vara minst fotomodell, miljonär och kärnfysiker för ett ens komma på tal.

Steg 5: Bygg ditt liv kring konstant uppkoppling
Tillbringa 100% av din vakna tid med någon form av uppkopplad enhet. Se till att du har push-notiser på allt. Om det inte plingar flera gånger i minuten så missar du just nu något. Prioritera ALLTID att undersöka varje gång något händer på nätet. Detta kommer avbryta alla andra aktiviteter, och hindrar dig från att nå någon form av flöde (en. "flow") i det du gör.

Steg 6: Fokusera på konflikter
Konflikter är ett utmärkt sätt att bygga upp stresshormoner. Så skaffa dig konflikter, och fokusera på dem in i absurdum. Konflikter på nätet är utmärkta, särskilt politik finns det alltid någon du kan ha en konflikt med, men bäst är meningslösa konflikter med människor omkring dig. Var upprörd över att grannens barn leker på gräsmattan så att det stör din sömn kl 4 på eftermiddagen, men gör inte något åt det. Låt konflikten ligga och gnaga så länge som möjligt. Skriv arga brev till kommunen om utformningen av lyktstolparna. Fokusera den energi du har på detta.

Steg 7: Ha oordning omkring dig
Har du följt de första sex stegen så mår du nog ganska dåligt, men det är viktigt att säkerställa att du inte kommer ur situationen. Ett bra sätt att göra det är att ha ordentlig oordning omkring dig. Gör det svårt att göra någonting över huvud taget. Se till att all aktivitet i hemmet kräver att du börjar med timmar av städning. Se till att alla papper är i en röra, så att du inte kan hitta det du behöver. Ha inte telefonnummer eller kontakter samlade. Ha inte en kalender där du kan anteckna viktiga datum. Genom en ordentlig röra så blir du lätt helt passiviserad och kan undvika att göra saker som riskerar att få dig må bättre.

Steg 8: Sätt orealistiska mål
Varje gång du känner att du vill göra något åt din situation, sätt orealistiska mål. Det skall inte vara "Jag skall ringa min pappa idag och prata en stund", utan "jag skall ringa alla mina kompisar från gymnasiet och grundskolan". Det skall inte vara "Jag skall städa toaletten" utan "Jag skall städa hela lägenheten, sortera alla papper, springa 10 km och sedan aldrig mer stöka till det". Genom att sätta orealistiska mål så kan du säkerställa att du misslyckas.

Steg 9: Fokusera på hur dåligt du mår
Älta hur dåligt du mår. Se det hela som en obotlig sjukdom som har drabbat dig, och du inte kan göra något åt. Anta att alla andra människor alltid är framgångsrika, lyckliga och mår bra. Ha alltid hur dåligt du mår, både psykisk och fysiskt, som en ursäkt för att inte göra saker. Ju mer du kan passivera dig själv, desto bättre.

Steg 10: Sök aldrig hjälp
När du väl har tagit dig hela vägen till botten, se till att inte söka hjälp. Ta absolut inte hjälp av någon att städa upp ditt hem. Ta inte kontakt med en läkare för att reda ut dina hälsoproblem. Försök inte knyta an till vänner och släktingar. Det kan trotts allt vara vägar ut ur situationen. Ensam är stark!

Edit: Detta hittade jag när jag gick igenom lite gamla anteckningar från en föreläsning. Basen är Randy Pattersons bok "How to be Miserable: 40 Strategies You Already Use". CGP Grey har, som några påpekat, gjort en bra video av samma material, som förklarar det mycket bättre än jag gör. Inget av det är särskilt revolutionerande, det är sådant man lär sig i en grundkurs i psykologi. Men förhoppningsvis hjälper det någon.
submitted by pehrs to sweden [link] [comments]


2019.04.08 23:47 Hexisten Livsmotivationen är på noll

Hej alla swedditörer
Jag är inte vanligtvis den som har problem eller söker mig till råd, men just nu känns det som allt i mitt liv står still.
Jag är 21 år gammal, 22 år efter sommaren, har jobbat inom IT-support nu i snart 2 år.
I årsskiftet erbjöd min chef mig att vara med i ett projekt som i sin tur skulle leda till en högre tjänst, så självklart hoppade jag på cykeln och satsade stenhårt. Nu efter 3.5 månader av stress och ett litet för nära möte med väggen så får jag reda på att jag inte alls kommer få den här högre tjänsten som min chef så lovade mig i början. Men det är sånt som händer tänker jag, det kanske inte fanns möjlighet just nu. Dock istället tillsätter den en riktig rookie till just en sån tjänst från min tidigare grupp inom arbetsplatsen. Det var som att bli huggen i ryggen. Istället blir jag satt i första linan där jag från min erfarenhet och kunskap inte alls hör hemma. Motivationen att gå upp och åka till jobbet har försvunnit.
Min senaste flickvän dumpade mig nyligen då jag inte kunnat ge henne den uppmärksamhet hon förtjänat under det här projektet, allt detta pga stressen av att aldrig vara hemma och konstant jobba tills man somnat på nåt sketet hotell ute i nån skog. Det har tagit extra hårt då jag har kunnat tänka tillbaka över hur jag själv varit under den senaste tiden, och verkligen se att jag vart en dålig partner. Det tär mig i tusentals bitar och hela min tillvaro känns bara meningslös just nu.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med allt det här, jag antar att jag mest undrar om nån har varit i en liknande situation och har några tips och råd om vad jag kan göra för att vända hela trenden?
Glad måndag
submitted by Hexisten to sweden [link] [comments]


2018.12.02 08:01 bortkastning112 [Seriös] Flickvän mår psykiskt dåligt av jobbet

Hej, min flickvän mår piss av att gå till jobbet, häromdagen bröt hon ner för att hon verkligen inte klarade av att gå dit.
Hennes arbetsplats har på senaste varit utsatt för kunder som misshandlar varandra, hotar personalen och personer som kommit in i personal rummet för att kunna stjäla ifrån de anställda.
Min flickvän har flera gånger pratat med sina 2 närmsta chefer om det. Hon hade samtal med en av företagets HR och kom fram till att hon inte skulle behöva arbeta ensam på ett tag för att kunna lugna sig och komma in i det igen. Nu endast 2 veckor efteråt får hon helg-pass igen då det är meningen att hon ska arbeta ett par timmar ensam.
Hon har uttryckt att hon fortfarande inte mår bra. Hennes närmsta chef tvingar in henne ändå, medans chefen över har börjat ignorera hennes telefonsamtal.
Jag vill hjälpa henne, för det fungerar självklart inte att hon ska må så här dåligt över att gå till jobbet, men jag vet inte hur någon av oss ska börja dra i det.
De alternativen jag kan tänka mig är att få henne till vårdcentralen så de kan sjukskriva henne, eller att hon helt enkelt blir tvingad att säga upp sig. Men positionen vi befinner oss i gör det inte jätteenkelt för henne att byta jobb.
Jag letar inte efter ett svar, men jag vill göra allt för att hon ska må bra igen, all hjälp uppskattas otroligt mycket.
submitted by bortkastning112 to sweden [link] [comments]


2018.01.04 11:27 TheWolfwiththeDragon Försöker hitta en svensk film. Kan någon hjälpa?

Postar här för så vitt jag vet så finns det ingen svensk variant av tomt.
Filmen är antagligen från första hälften av 2000-talet. Kanske 2003. Den handlar om en kille som försöker få en tjej.
Nedan här är ett par scener som jag minns ur den och som jag tror alla kommer från denna film. Om inte så kan ni gärna skriva om ni vet vilken de kommer ifrån.
1) Han skaffar en hund (tror Tax) för att locka till sig tjejer. Han lyckas dock locka till sig en äldre dam och ljuger för henne och säger att hunden ska avlivas.
2) Efter att han har träffat en tjej så lämnar han hunden i en park, hoppar in i en Taxi och säger ”följ efter den där bussen annars kommer jag aldrig att se henne igen” och taxichauffören blir glad och säger ”ah, så som på film!”
3) Han är hos en kompis som har sin flickvän hemma. De sitter på två olika soffor och hon säger att hon vill se Robinson och kompisen svarar ”Men det är klart att vi ska se det”, men han säger ”Alltså du, vi har sett de så många gånger nu. Jag orkar faktiskt inte mer.”
4) I slutscenen så hoppar han in en taxi och säger åt honom att kvickt köra till flygplatsen för att tjejen han träffade håller på att resa iväg. Det visar sig vara samma taxichaufför som förut. Efter en vild jakt med polisen efter sig så överlämnar sig chauffören till polisen så att killen kan springa in efter henne.
Väl inne ser man hur hon checkar in och är på väg att gå på planet. Han lurar en arbetare på flygplatsen för att komma åt högtalaren och där så berättar han ut i hela flygplatsen om sin kärlek till henne. Men efteråt ser han att planet har gått och han tror att spelet är över. Han sätter sig och jämrar sig, men då kommer hon gåendes för att hon bestämt sig att inte resa.
submitted by TheWolfwiththeDragon to sweden [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.10.14 21:42 Throwaway24682d [Seriös] Hjälp, jag har ev. blivit polisanmäld av en kille i Tyskland. DDoS och Dox.

Hej Sweddit!
Jag mår skit. Min flickvän har blivit trakasserad av en kille i Tyskland en längre tid och de har nu gått ut över mig. Han har vid 3 tillfällen kontaktat mig och försökt hänga ut min flickvän... Igår tappade jag allt.. Jag vill verkligen att han ska låta oss vara. Så min tanke var att DDosa honom så att han inte kom online och kunde trakassera oss något mer.
Via hans skype fick jag reda på hans IP, som jag sen använde för att DDoSa via en gratis botnet leverantör. Jag har idag DDoSat han max 20 gånger.. Tills han skaffade någon annan typ av internetleverantör som jag inte vågade DDosa.
Och Doxa.. Det vet jag inte om jag har gjort. All info jag fått om killen är via min flickvän. Men jag har däremot googlat hanns nickname under dagen och gårdagskvällen.
Nu fick tjejen ett sms, av honom.. Att jag har blivit polisanmäld för DDoSing och Doxning. Vi båda är jätte oroliga.
Min första spontana tanke är ju att motanmäla... För vi har båda varit idioter. Han har trakasserat, utpressat och hängt ut min flickvän. Han har trackaserat mig och jag har DDoSat honom.
Som jag förstår det har DDoSingen inte heller åsamkat någon skada ekonomisk. Endast förhindrat/avbrutit hanns möjlighet till att komma online under 1 minut x 20 som attackerna har skett.
Vad händer nu? Förväntas jag ha två poliser som möter upp mig på kontoret på måndag?
Jag är otroligt tacksam för alla svar!!
submitted by Throwaway24682d to sweden [link] [comments]


2017.09.06 12:22 fuck-nexus Hjälp, jag råkade gå med i CUF

Hej!
Jag var på Emmabodafestivalen i somras och vi vet alla hur det blir med telefoner och andra elektroniska apparater på festival. Jag och min flickvän passerade CUF:s reklamtält där man kunde få glitter och gnuggisar men framför allt kunde man ladda telefonen och andra roligheter. Toppen, tänkter vi, bara att lämna in min powerbank på 20 Ah och komma tillbaka om några timmar. Problemet var dock att vi var tvungna att sitta kvar och vakta den för att överhuvudtaget få ladda.
Min plan är följande:
Jag smörar in mig lite, får lite glitter, skryter om min bror Alfred som är typ ordförande eller nåt i deras ungdomsförbund, men framför allt så skriver jag upp mig som medlem. Därefter lägger vi batteriet där och smyger iväg, sen kommer vi tillbaka: "Oj hoppsan, glömde vi vår powerbank?? Ojoj då! vi tar den nu, tack och hej!". Planen funkar.
Några veckor senare
Grejen är den att jag inte bryr mig ett skit om Centern och deras politik. Och nu är jag officiellt medlem i deras ungdomsförbund. Jag får mail-utskick om alla fantastiska nya rättigheter och möjligheter, sms om kyrkoval trots att jag gått ur svenska kyrkan och inbjudningar till förbundsstämmor på Facebook. Jag tänkte gå in på deras hemsida och avregistrera mig, men jag måste ju logga in. Jag kollar igenom mitt välkomst-mail men jag har inte fått några inloggningsuppgifter. Jag vågar inte ringa till dem för alla känner min bror, och han är jättestolt över mitt initiativ. Nu är jag fast i deras närodlade framtidsträsk och behöver hjälp härifrån.
Redigering: Vill passa på att säga tack för alla förslag och erbjudanden. Jag har inget emot Cuf. De jag träffade på emmaboda var jättesnälla och trevliga och ska jag vara helt ärlig skäms jag lite över min kupp och för att jag utnyttjade dem. Jag berättade den här storyn med lite extra dramatik för komisk effekt (även om det är sant), men det är nog rätt enkelt att lösa. Medlemmar i rörelsen har hört av sig till mig och erbjudit hjälp.
Älskar er, sweddit! Ha det fint.
submitted by fuck-nexus to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2015.12.23 12:56 ModestyIsAVirtue Hur skall man förhålla sig till sin alkoholiserade far?

Hej Sweddit! Lite bakrund till det hela då.
För 3 år sedan så började min pappa agera väldigt konstigt under kvällarna, han var lullig, gick inte att ha en vettig konversation med, och allmänt tramsig. Både jag (15år då)och mamma var väldigt naiva med det hela och gav inte en enda tanke på att han kanske hade ett alkoholmisbruk. Efter 2 års lullande från hans sida och bråkande från min sida (för jag kom inte överens med han för han var så jobbig/tramsig) så kom morsan på han med att halsa vin direkt från lådan, klockan 3 på en tisdag. Hon gav honom ett ultimatum: Käka antabus eller berätta för barnen, och om hon kommer på honom igen så kommer hon också berätta för barnen (jag och mina 2 storasystrar). Det gick 2 månader och sedan var han där igen, drack vin direkt från lådan. Då satt han och mamma sig ned med mig som var hemma, och berättade att han hade problem med alkoholen och käkade antabus. Hon berättade även att hon hade hittat flera tomma vodkaflaskor under en vedsäck (han sköter uppvärmningen av huset). Jag var måttligt chockad, men allting föll ändå på sin plats.
Jag märkte stor skillnad efter det dära samtalet. Pappa var en människa efter klockan 5 på eftermiddagen och stämmingen i huset blev avsevärt bättre då jag kunde hålla sams med honom. Efter ca 1 månad så slutade pappa med antabusen då den "mixades konstigt med hans blodtrycksmedicin".
Spola fram tiden ett halvår och mamma fyller 50. Vi barn hade köpt en resa för hela familjen till Rom i present. Hela resan blev snabbt dock väldigt jobbig då det första pappa gjorde när han kom ner var att köpa 3 liter heiniken på affären. De första 2 kvällarna blev mamma och pappa fulla, glömde sina saker på restaurangerna, och uppträdde väldigt tånårsaktigt. Jag sade till min äldsta syster som är läkare att jag tyckte att det var väldigt oansvarigt att dricka sådär med tanke på pappas alkoholism. Hon såg väldigt förvånande på mig och frågade vad jag menade... Tydligen så hade mamma skitit i att berätta till min syster att hennes man har alkoholproblem, trotts att hon lovade att göra det. När vi kom hem från resan så tvingade vi barn pappa att sluta med alkoholen annars kommer ingen av dom få vara med våra framtida barn. Dom tog på sig offerkoftan men gick ändå med på det.
Spola nu fram tiden ett halvår så har vi nutid. Förra veckan så hade vi besök av några grannar. Jag var inte hemma under kvällen men när jag kom hem så såg jag 10ish tomma 50cl ölflaskor stå på köksbordet. Igår så frågade mamma om jag kunde vara hemma och vara hundvakt på nyår för dom skall åka på nyårsfest hos ett par kompisar, som äger ett bryggeri...
Värt att tillägga är att från att jag var 17 och började gå på fester så har mamma konstant börjat skuldbelägga mig för att gå vara ute på helgerna eftersom hon och pappa vill "unna sig ett glas vin", vilket dom inte kan då dom måste hämta mig på kvällen då vi bor på landet (inga bussar).
Hur skulle ni förhålla er i min situation? Jag gillar verkligen inte vad dom håller på med. Dock är det ju deras liv, jag kan inte hindra dem. Jag tycker att det är oansvarigt av mamma och pappa att dricka då båda vet att minst en av dom har svårt att hålla sig borta från spriten när dom får chansen...
Hur skulle ni agera?
Uppdatering 2 oktober 2016: Jag har nu flyttat långt från mamma och pappa för att studera, samt komma ifrån dem. Några veckor innan jag flyttade så uppmärksammade jag att pappa var sådär lullig som han var för tre år sedan. Det var en vanlig vardag som han gick förbi mig i hallen och jag kände en osande spritdoft. Han gick ut med hunden och när jag tittade ut genom fönstret så såg jag att han inte kunde gå rakt.
Det kanske låter dramatiskt men jag tror aldrig jag kommer kunna lita på mina föräldrar. Pappa har alltid retat mig om allt och kallat mig öknamn under min uppväxt, så jag har aldrig kunnat berätta någonting för han. Det, samt de konstanta bråk vi hade dagligen i över två år har gjort att jag inte kunnat lita på honom alls. Han sade även i ett bråk vi hade strax innan jag flyttade "inte konstigt att du inte har en flickvän".
Mamma var som en sil, om man berättade för henne något känsligt så fick hela släkten reda på det. Jag har inte berättat någonting känsligt om mitt liv för dom efter att jag fyllde typ 13. Efter hela alkoholhistorien så försämrades relationen till mina föräldrar ännu mer.
Har sedan inlägget skrevs ignorerat mina föräldrar när dom har druckit alkohol. Har dom haft gäster och det har funnits alkohol på bordet så har jag gått förbi utan att säga hej ens. Mamma vet att jag hatar när dom dricker för jag vet att pappa inte klarar av det. Därför började hon gömma deras drickande. När jag sätter mig bredvid dom i soffan så ser jag att hon har ställt ner vinglas bakom ett bord. Jag ser det, men jag blundar. Det är inte värt att dra upp det för ingenting gott kommer komma ur det ändå. När jag äter med dom så dricker dom aldrig, vilket jag uppskattar. Men så fort jag inte är närvarande så "unnar dom sig". Jag blir arg bara av att skriva det här.
Allting käns så falskt, mamma ljuger för mig och mina systrar. Jag ringer aldrig till mamma och pappa om jag inte vill att dom ska skicka upp någonting till mig. Efter att jag flyttade så blev dom så överdrivet snälla med mig, erbjöd att betala mina hyror och betala utlandsresa bland annat. Det känns som om dom försöker kompensera för något.
Det var nästan två månader sen jag träffade dom, vilket har gjort att jag har fått perspektiv på det hela. Jag har svårt att lita på folk på en djupare nivå. Jag har aldrig haft någon jag kan lita på till 100%. Mina systrar är väl dom jag har kunnat lita på mest, även fast dom alltid tagit mamma och pappas sida. Under tiden när pappa var lullig så hade vi som jag skrev bråk nästan varje dag. Mamma och pappa sade alltid att jag provocerade dem, vilket mina systrar fick höra. Dom hade ingen aning om hur pappa var och hade dom vetat det så hade dom tagit min sida är jag säker på. Jag klandrar dom inte, dom gjorde sina val baserade på informationen dom hade.
Det är skönt att skriva av sig.
submitted by ModestyIsAVirtue to sweden [link] [comments]


2015.08.12 18:54 digitalhate Åkte på kräksjukan. Det gick inge bra

Det har vart lite hårda toner här de senaste dagarna och jag tänkte därför försöka distrahera med något vi alla tycks uppskatta: Äckliga kroppsfunktioner.
Eftersom LePoopDuPants stora tråd om hur han gjorde i byxan gick så bra, kommer härmed historien om hur jag lyckades förvandla mitt badrum till en katastrofzon.
För ett par år sedan råkade jag på en rejäl släng av kräksjuka. Det hade gått från stadiet där man tror att man skall dö, till där man hoppas på det och jag låg därför i sängen och väntade på slutet.
Trots bebisgnäll från min sida hade min dåvarande flickvän lyckats truga i mig mat och dryck, vilket alla vet bara leder till en ny omgång uppstötningar. Så när jag ligger där sker plötsligt det oundvikliga; jag drabbas av ett kraftigt anfall av illamående och försöker krampaktigt sätta mig upp. Vid sängen står en rumsavdelare och i mina spasmer lyckades jag drämma foten i en vass list och skalade av en försvarlig bit av min vänstra lilltå.
Trots det akuta läget vill jag inte bloda ner golvet, så med hälgång och panikartat låsta leder hasar jag mig mot badrummet, på ett vis inte helt olikt Frankensteins monster.
Väl framme tar jag ställning och lutar mig över holken, redo för vad som komma skall. Vad jag gör härnäst kan jag bara förklara med mental utmattning på grund av sjukdom. Min fot blöder fortfarande rätt rejält och av någon anledning bestämmer jag mig för att jag inte skall bloda ner mattan. I stället försöker jag hålla min vänstra fot över badkaret, som befinner sig rakt till höger om mig. Sammantaget ser det ut som om jag försöker slå knut på mig själv och till råga på allt kommer nu det lilla jag har i magen upp, med viss kraft.
Det visar sig ganska snabbt att jag saknar den smidighet som krävs för att hålla denna yogaställning samtidigt som varenda muskel i mitt torso drar ihop sig och jag tippar därför baklänges mitt i vomerandet. I ett desperat försök att hålla mig upprätt tar jag ett krampaktigt grepp om ringen, vilken lossnar och följer med mig i fallet.
Så där ligger jag på rygg med en toaring i högsta hugg. Från toalettstolen går en linje av kräks ner på golvet och upp för min kropp, hela vägen upp till hakan på mig. I fallet försökte jag dessutom balansera upp mig genom att dra tillbaka mitt vänstra ben. Väggen rakt framför mig och även en bit av taket, är nu prydd med blodskvätt och kräks som stänkt från mitt ben. Det är som en Jackson Pollock från helvetet. Det är då flickvännen, som hört oväsendet, kommer in. Som hon beskrev det låg jag där med toaringen som en ratt och garvade.
Till mitt försvar var det antingen skratta eller gråta som gällde och jag var för uttorkad för det sistnämnda.
FL;LI: Åkte på kräksjukan och lyckades ha sönder både fot och toalettstol när jag skulle kräkas. Jag skvätte dessutom otrevligheter över halva badrummet.
submitted by digitalhate to sweden [link] [comments]


2015.06.17 14:30 fuckyoufaggit Tänker aldrig mer vinka.

Jag och min tjej bestämde att vi skulle träffas utanför ICA kl 17:00.
Jag ser såklart till att gå dit så jag har minst 5 minuter till godo, och det verkar som min tjej tänkte exakt likadant.
Några meter ifrån ICA ser jag henne komma från motsatta riktningen, snett över gatan.
Jag vinkar såklart på henne så hon ska se vart jag var - detta var mitt stora misstag.
Mellan mig och henne finns det ett övergångsställe, och just i min tjejs riktning när jag vinkar så går där en annan liten tjej över gatan.
Hon ser såklart att jag vinkar och börjar stirra på mig medans hon rör sig mot dörrarna på ICA. Jag fortsätter vinka mot min flickvän, samtidigt som även jag rör mig mot dörrarna.
Jag är nu bara några meter ifrån främlingen, hon öppnar med ett snabbt "Hej!", så jag slutar vinka och försöker komma på bästa ursäkt till varför jag inte vinkade till henne, och vem det egentligen va till.
Jag säger direkt när hon är inom räckhåll "Oj förlåt, det var inte dig jag vinkade till, det var en annan tjej", samtidigt som jag pekar på min tjej och försöker undvika ögonkontakt med den andra främlingen som jag pratar med.
Vad jag inte inser är att hon nu ser ännu mer fundersam ut, tittar på mig helt konstigt och säger "Men känner du inte igen mig?". Jag svarar direkt "va? nej? jag vinkade inte till dig". Jag är nu otroligt förvirrad.
Min flickvän kommer fram, säger "Hej!" till tjejen som om det var helt normalt och tittar glatt på mig.
Det visar sig att jag träffade "främlingen" igår för mindre 24 timmar sedan, stod och pratade med henne och hennes pojkvän efter vi varit och handlat på... ICA. Hon är tydligen min tjejs kompis.
Köpte lite cola och sa till min tjej att jag ville stanna hemma och spela ikväll.
submitted by fuckyoufaggit to swedishproblems [link] [comments]


2015.05.25 12:25 suecia Jag är en bostadslös svensk höginkomsttagare i Stockholm.

Bakgrund: För en handfull år sedan då jag jobbade i ett framgångsrikt medieföretag beslutade jag mig för att ta tag i en del nödvändigheter för att må bra, det första av dessa psykiatrisk utredning för fullständigt uppenbar ADD och vissa autismdrag (som även utredningen sen visade, år senare). På första mötet med Norra Psykiatri mer eller mindre tvångssjukskrevs jag pga "märkbara stressymptom" och blev lite förvånad, men okej, visst var jag sjukt stressad och rätt deppig. Fine.
Sjukskrivningen i några månader avbröt jag lite tidigt pga total uttråkhet, men chefen hade vid det laget fått lite hjärnspöken och behandlade mig som bomull, som i sin tur blev så stressigt mentalt när jag inte fick lov att ta på mig något ansvar alls, att jag gick med på att återgå i sjukskrivning ett tag.
Väl inne i den fick jag reda på att jag avskedas pga arbetsbrist. Right. Företaget hade nyanställt över 10 personer det året. Men jag orkade inte bråka och min anställning upphörde nästan samma dag sjukskrivningen gick ut.
Dödsstöten var dock Unionens A-kassa. De höll på med byråkratisk polemi i månad efter månad, krävde intyg och avtal och utdrag jag inte ens visste existerade (att jag är skriven i ett handelsbolag sen 90-talet tillsammans med en kompis hjälpte verkligen inte). I nästan SJU månader fick jag ingen ersättning från Försäkringskassan, inte några bidrag (då jag hade rätt till A-kassan) och ingen A-kassa heller.
Eftersom jag hela tiden fick föra att de skulle betala ut så fort jag skickat underlaget de behövde för tillfället, så tog jag ut mindre banklån för att överleva och betala för min bostadsrätt på Kungsholmen. När det inte skedde, och handläggare inte ens kunde nås på veckor i stöten, gick tiden och jag fick ta ett nytt lån. Om och om igen.
Till slut gick det inte ta mer lån från vare sig min bank eller fristående banker som Forex, och jag hade inga utvägar. Jag har heller ingen familj i den här stan, knappt bekanta, då jag är inflyttad från ute i landet. När lånen kopplade till mitt lönekonto inte längre kunde dras från kontot skickades det förvånansvärt fort till Kronofogden.
I panik för att hinna före Kronofogdens handläggning och dels undvika betalningsanmärkning och framför allt undvika att de får för sig att tvångssälja min lägenhet till förlustpris, så ordnade jag mäklare och sålde av min älskade lägenhet som verkligen var sista utvägen (hade redan sålt typ allt jag ägde).
Ocharmigt nog hann jag betala in till Kronis så de fick pengarna ett par veckor efter de tydligen beslutat sig för att sätta upp fodringen på min kredithistoria. Så anmärkningsfanskapet hann jag inte komma undan, men fick tillräckligt i vinst för att betala tillbaka nästan alla banklån osv.
Sedan dess, ett o ett halvt år sen ungefär, har jag inte haft någonstans att bo. I början kunde jag inhysa mig tillsammans med min flickvän hemma hos hennes familj, som av olika anledningar blev helt ohållbart, och har bott på en rad temporära sätt sen dess inklusive några månader på vandrarhem och hotell. Nu närmast i en andrahandslägenhet söder om stan i 3 månader, som är den första andrahands jag hittat på ett helt år som både varit ekonomiskt vettig och inte lurendrejeri..
Det lustiga i soppan är att jag sedan i höstas är tillsvidarenställd i en managementposition med över 40 i lön. Vilket i sin tur verkar fullständigt utesluta mig från någon som helst hjälp från någon samhällsinstans, även om det hela sannolikt kommer ramla ihop som ett korthus då man bara kan upprätthålla energi och humör så länge utan någon trygghet eller egen säng.
Och givetvis är jag i många år helt utfrusen ur nästan samtliga samhällets nödvändigheter på grund av den där jävla anmärkningen, inklusive de uppenbara som att inte kunna låna till en ny bostad igen samt de mindre uppenbara som att jag inte ens får köpa ett trådlöst internetabonnemang, som närmast är överlevnadskritiskt idag, och den riktiga dödsstöten: Man får inte heller lov att skriva på hyresavtal. Till och med privatpersoner som hyr ut i andra hand har för vana att ta en kreditkoll och avfärdar en direkt - spelar ingen roll om man påvisar anställning, lön och lägger depositionshyror.
Jag har pratat med gamla hyresvärdar jag bott hos, privata värdföretag, statliga instanser och det är helt enkelt oväsentligt med allting utöver om man har en anmärkning i ett till övrigt superclean historik både finansiellt och privat där jag tidigare inte varit en enda dag arbetslös sen jag gick ut gymnasiet i slutet på 90-talet.
Jag är svenskare än Kalles kaviar, så jag inte skylla på lite bekväm rasism, och eftergymnasialt välutbildad och generellt i många anseenden en lugn och städad standardperson. Så detta handlar inte om något annat än strukturella problem, vill jag påskina.
Med detta ville jag dels bara skriva av mig, kanske sprida lite insikt till folk hur bostadslöshet kan drabba alla och det inte bara är knarkarna på plattan eller tidningsförsäljarna på tuben som är "såna där hemlösa". Något extremt få svenska medborgare förstår och i min erfarenhet aktivt motarbetar en insikt om, till en sådan grad att jag ofta får höra kaskader av argumentation över varför min situation måste vara helt självinducerad på ena eller andra sättet och att jag, basically, inte finns på riktigt.
Det här är er välfärd, Sverige. Absurditeterna som uppstår i det Kafka-universum mellan kapitalism och socialism, där det inte hjälper oavsett om man har pengar eller inte ifall man inte uppfyller blankettmilitärernas snäva fördomsbilder av en person i behov av assistans. Gärna lite snabbare än alla år jag har kvar att stå i bostadskön innan jag ens kan bli aktuell för något kyffe i Tensta. Och ja, jag har sökt kyffen i Tensta.
Så håll i familjen och vännerna. En vacker dag kan vi alla, på sätt ingen kan förutse, råka ut för saker som snabbt sätter krokben. Mitt problem verkar ha varit att jag försökt alldeles för mycket och hårt på egen hand, istället för att acceptera nederlag och ge upp. Då är jag övertygad om att jag skulle få hjälp förr eller senare. Men jag är inte sugen på att behöva gå ner mig.
Jag vill bara ges möjlighet att få kämpa tillbaks till en trevlig livssituation - utan att aktivt motarbetas av ett samhälle som beter sig som någon med öppna armar av kramiga löften, säkert placerad bakom genomskinligt pansarglas.
Sverige, för helvete bestäm er. Antingen vänstrar vi ihop oss i kollektividealet, varpå jag kan tilldelas ett vettigt boende, eller så slår vi in på högerdjungelns lag och tillåter mig att använda mina medel för att köpa eller hyra en dylik. Det kan för sablars skull inte vacklas i mitten där inget alternativ ges, i all evighet.
Tro fan att vi har svårt med integrationen i det här samhället när inte ens jag lyckas integrera tillbaka mig utan att ens ha åkt utanför tullarna, än mindre till Syren och tillbaka.
Men jag klarar mig i slutändan, det har jag gjort hittills och lär fortsätta göra. Men bara för att jag har den sagolika turen att dels fötts begåvad och med intressen som gjort mig attraktiv på arbetsmarknaden, dels fötts i kritvit hud med ett oerhört välbekant svenskt standardnamn. Det ger mig åtminstone ofta en möjlighet att med egen styrka och initiativ förbättra livet, och faktiskt bli inbjuden till arbetsintervju någon gång emellanåt när det behövs. Fått chansen åtminstone.
Fan vet hur det skulle gått om jag haft nitlotten att födas i ett släktträd med sitt urpsprung lite längre bort än Birka och Bornholm. Med nån konstig stavning i namnet. Eller gud förbjude icke-sprayad mörk hud.
Er Åsa-Nisse-ilska ska inte riktas mot invandrarpolitikens brist på konsekvenstänk, inte heller mot ovilliga och ovälkomna invandrare. Rikta förbannade nävar mot er själva som vägrar ta ställning, i någonting alls. Så vi hamnar åter igen i händerna på en förvirrad ursäkt till riksdag där ingen har mandat för något och alla tävlar om att säga samma sak på olika sätt.
På så vis skapar man ett samhälle där en vit vuxen man med bra inkomst inte tillåts bo någonstans, i samma ögonblick som hatiska blickar riktas mot alla med evigt omöjligare utgångsläge med beskyllningar att de minsann inte integrerar sig.
Gå och integrera er själva istället, i resten av världen och resten av mänskligheten. För alla de här ankdammsproblemen går i grunden inte lösa någon annstans än på planetär skala.
Det finns inget "folkhem" att bevara. Inte heller finns det särskilt mycket "muslimitet" att införa. Allt som finns är viljan hur man vill leva sitt liv, och så länge det ingår i den viljan att samtidigt förvägra någon annan att inte få välja så har ett misstag begåtts i hjärnan. Felkompilerad kod har körts. Gör om, tänk om, läs om, tills insikten ges att frihet och mäsklighet inte är partipolitiska eller religionsbaserade.
Tills dess kånkar jag väl runt på min rullvagn och väska från soffa till hotellrum och tillbaka tills jag anses vara värdig medborgare igen. Men jag vet åtminstone att den dagen kommer.
Detta stärker inte SD.
submitted by suecia to sweden [link] [comments]